Riffet

Ulf "Masken" Andersson

som den 10-11 december 2011 är aktuell bl a med ”10 years Of Blue Christmas” - en julkonsert (x 3) på Lorendals Teater i Vellinge..

Du har nu signerat en skiva, (se bild), B. B. King & his Blues Boys – Blues u can use, vad kan du berätta om just denna platta och bandmedlemmarna?-

Bluesbandet är på sätt och vis en ”avknoppning” av mitt ordinarie band The Wild Bunch, men flera av oss har också ett stort hjärta för blues och i det här bandet får också alla de fantastiska solisterna en rejäl chans att ”vika ut sig”. Dessutom är det lite extra kul att få samarbeta med Jalle Lorensson (f.d Wilmer X), som är en både svängig munspelare och en härlig showman. Plattan är egentligen mest en slags promo/demo eftersom vi behövde någon form av material att skicka ut till arrangörer runt om i Skandinavien.

B. B. King & his Blues Boys är ett av dina projekt, vad har du mer på gång just nu?

- Just nu jobbar vi med att göra färdigt vår julskiva ”Ten Years Of Blue Christmas” och det känns både spännande och lite extra roligt eftersom vi här blandar musikstilarna hejvilt. Det är både country, rock´n´roll, soul och lite Andrew Sisters som samsas på den här plattan. Gemensamt är dock att alla låtarna har någon form av ”jultema”. Dessutom jobbar jag redan nu (snacka om framförhållning) med att försöka sätta gig på nästa års festivaler, och jag har även på gång ett projekt tillsammans med Hasse ”Kvinnaböske” Andersson som jag hoppas mycket på.

Om vi backar tillbaks bandet till 60 talet så är vi nog alla intresserade av att höra lite om tiden med Gonks?

- Det var en helt fantastisk tid. Några mycket dynamiska år som innehöll massor av annorlunda, spännande, roliga och minnesvärda händelser. Ett kanon-kompis-gäng (vi fyra hängde tillsammans som ler och långhalm), och jag känner stor tacksamhet över att få ha varit med om just detta formidabla 60-tal. Det är, förmodligen, det största och mest omvälvande årtiondet vad gäller framväxten av ungdomsmusik med tillhörande alldeles egen kultur. För att inte tala om mode! Jisses, snacka om den gamla goda tiden! Roligare än på 60-talet blir det nog aldrig!!

Ni fick ju äran att spela som förband till flera av de riktigt stora banden, Cream, Kinks, m fl, några speciella minne från den tiden ?

- Att bli erbjuden en joint av Eric Clapton (Cream), och sen tacka nej är ett av många minnen från mötet med dessa popmusikens giganter. Att jag sen var med i gänget som hade ”party” med Rolling Stones vid deras Malmöbesök, och att jag och de andra grabbarna i Gonks druckit te med Brian Jones i Olas Ströms föräldraras kök gör inte saken sämre. Under en följd av år var vi också s.k. support act till storheter som bl.a. The Who, Kinks, Walker Brothers (Nalen i Stockholm), Procul Harum, Downliner Sect och de redan nämnda superstjärnorna i Cream. Härliga tider, strålande tider!!

I samband med Rolling Stones besök i Malmö 1965 (?) så kom ni riktigt nära detta band, det måste varit något alldeles extra?

- Självklart var det en stor upplevelse. Morgonen efter partyt drog vi, tillsammans med Mick och Keith ner till vår replokal och lirade ett par Stoneslåtar. Jag minns att vi tog oss igenom både I´m a King Bee och Route 66. Plus några till. Men vi var rätt trötta hela gänget efter en lång ”partynatt”. Men innan vi lämnande lokalen skrev både Mick och Keith sina autografer (med tillhörande hälsning) på två vita pelare som fanns i lokalen. Huset är numera rivet (och pelarna borta) så det hade varit bättre om någon av oss hade plockat fram ett autografblock. Men det är lätt att vara efterklok. Jo, en sak till. Mick Jagger var helt förbluffad över hur lik jag vara hans brorsa. Och jag som inte ens visste att Mick hade en bror. Jag tror han heter Chris men är inte riktigt säker.

Jag måste ge ett extra plus till skivan ”Let the good times roll” med Johnny´s Boogie Band. Den innehåller bl.a. er version av Out of Time, där ni håller minst samma klass som Rolling Stones, Chris Farlowe och fler andra som spelade in denna låt på 60 talet. Känns det lite speciellt att spela låtarna från 60 talet?

- Javisst är det så. Alla låtarna från den tiden verkar dessutom vara ”inbrända” i hjärnbarken, och jag kan i princip, än idag, samtliga texter till alla låtar vi lirade. Och med Boogiebandet var vi verkligen något stort på spåren. Vi lirade alla de gamla goa låtarna men ville ändå låta som ett band i tiden och med cdn ”Let the good times roll” nådde vi verkligen ända fram. Plattan fick också massor av positiv uppmärksamhet. Typ helsidor i KvällsPosten och dåvarande Arbetet. Plus framsidan (i fyrfärg) på Skånska Dagbladet. Tyvärr, hade vi så småningom lite olika åsikter om hur vi skulle ta oss vidare och jag valde då att kliva av, och så småningom ledde detta till bildandet av egna bandet Rock´n´Roll Torpedoes.

Jag spelar också gärna din skiva ”Wanted”, kan du berätta lite om denna skiva för de som ännu inte hört den?

- Jag säger som Povel Ramel. Det här är det bästa jag någonsin gjort. Här fick jag verkligen förverkliga mig själv så långt det är möjligt. Dessutom uppbackad av ett band (The Wild Bunch) som enbart innehåller ”supermusikanter”. Snacka om go känsla i studion. Visst, det finns alltid (i efterhand) låtar som man kanske kunde gjort bättre, men av plattans 13 spår är jag helnöjd med tio och jag har heller aldrig någonsin tidigare fått så mycket beröm för någonting jag gjort. Plattan har också till min stora glädje genomgående fått fyra stjärnor av alla recensenter från söder till norr.

Om du får nämna de tre bästa låtarna genom åren, vilka skulle detta bli?

- Linda Lou av Ray Sharpe. Låten kom på 60-talet men blev aldrig någon hit. Men den har ett gott inbyggt sväng och lär tillhöra standardrepertoaren hos 99% av alla amerikanska band som lirar rootsmusik.

- Whiter Shade Of Pale. Oöverträffad än idag. Bara man hör orgeln i introt så får man gåshud. Att sen texten är helt ”skruvad” gör ingenting. Att höra Procul Harum göra låten live (vi var förband till dem i Göteborg) var en upplevelse.

- When Rita leaves av Delbert McClinton. En ballad som har precis allt. Text och musik hänger ihop och skapar stämningar av sällan skådat slag. Precis så här ska en bra ballad låta.

Vinyl eller cd?

- Det spelar faktiskt ingen roll. Vinyl för de fräcka omslagen (där det ryms massor av intressant information) och cd för det behändiga formatet.

Någon artist som inspirerat dig i ditt musicerande?

- Min stora personliga favorit alla kategorier är, och förblir, Delbert McClinton. Jag har följt honom ända sedan 70-talet och jag har alla hans plattor i min samling. Tyvärr har jag aldrig lyckats få se honom live, vilket jag beklagar, men han är ändå numero uno för min del. En fantastisk sångare, låtskrivare, textförfattare, munspelare - you just name it. Han är precis allt som en komplett artist ska vara. Men jag måste också dra en lans för The Genius Ray Charles. När man lyssnar på honom känner man sig ”rätt enkel”. Med till synes små medel gör han alla texter, även de mest banala, till sina egna. Han är mannen som för mig är en inkarnation av ordet ”feeling”. Jag lyfter på hatten för honom. Han är en av alla tiders allra största. Inget snack om saken!!

Hur ser den närmaste tiden ut gällande spelningar för din egen del?

- Nu närmast är det våra tre jul-jubiléums konserter på temat: Blue Christmas som ska genomföras, och sen har vi lite olika projekt som ska gå igång i början av nästa år. Men eftersom allt ännu inte är klart så vore dumt att berätta om detta nu. Men vi hoppas (jag och hela bandet) att vi bl.a. får besöka Trelleborg och er hårt arbetande förening. Jo, vi ska förresten spela för HDCS (= Harley Davidson Club Sweden) i samband med deras stora årliga träff den 4:e augusti i Hässleholm. Snacka om att boka band i god tid. Men vi ser verkligen fram emot detta. Massor av folk, det brukar komma flera tusen personer, och en ”skrälldus” läckra motorcyklar. Det kan bli kul!

Är där någon artist du kan rekommendera till oss som arrangörer, menar då Riffet?

- Jag är ute alldeles för sällan och har, tyvärr, därmed lite dålig koll på andra svenska band/artister. Men skivbolaget rootsy (som gett ut båda mina soloplattor) jobbar numera hårt med även en ”live-avdelning” och via dem ska ni säkert kunna hitta hörvärda både svenska och amerikanska akter.

Vi i Riffet tackar dig, Masken, och önskar dig samtidigt lycka till med dina julkonserter på Lorensdals Teater den 10-11 december, vi ses där ”Masken”

Intervju gjord av Peter Frank 2011-11-13

Musikföreningen Riffet Trelleborg

För er som är intresserad av att läsa mer om Ulf ”Masken” Andersson så kan ni besöka hemsidan;

web.me.com/ulfmandersson