Sofie Karlberg ,

trummis i Malmöbandet Dalaplan som i lördags, 20120505, gjorde stor succé i samband med Riffets arrangemang i Parken

Sofie, du har nu signerat er andra skiva ”Trillar i”, kan du berätta lite om skivan och denna inspelning- Vi spelade in i Studio Möllan och det var vår första inspelning i riktig studio. Tidigare har vi spelat in i vår replokal. Den stora skillnaden är att vi hade vår producent med oss som rattade på alla knappar och all teknik är ju så mycket bättre. Annars gjorde vi som vanligt. Vi spelade in allt live förutom sång och körer som vi la på efteråt. Det är så vi vill ha det. Vi vill att energin som vi ger varandra ska kännas när vi spelar in, så då måste vi göra det live. Låtarna finns på Spotify och om någon vecka kommer de två första låtarna att släppas på vinylsjua genom vårt skivbolag Gaphals.

Innan vi går vidare i intervjun så vill jag tacka för ert framträdande i lördags, vilken energi och dynamik. Hur kändes uppträdandet?- Så jävla kul! Det var en otroligt engagerad publik, det kändes ända upp på scenen och bakom trumsetet. Jag brukar inte uppfatta publikresponsen så mycket eftersom jag sitter långt bak men i lördags kände jag det som aldrig förr! Det bästa var när några i publiken skrek ”heja tjejerna!” till mig och Jenny.

Om man lyssnar på era låtar så kan texterna uppfattas som en villrådighet eller lite rop på hjälp, är det rätt uppfattat och hur mycket betyder texterna i era låtar? - Det är Niklas som skriver våra texter och han säger själv att han har någon form hypokondri som oftast avspeglar sig i låttexterna. Sen tror jag också att hans texter är ett sätt att få ut all frustration och även kärlek som man kan känna till det samhälle vi lever i, och kanske framförallt till Malmö. Men det finns mycket kärlek också, och vi älskar Malmö. Så texterna betyder mycket men känslan när vi spelar och för er som lyssnar på vår musik är minst lika viktigt.

Man får en uppfattning av er musik, lite att köra rakt på, att den går åt svenskt punkhåll, är det så?- Jag tror att vi kände oss mer punk i början, men det var nog mycket för att ljudkvalitén inte var så bra på våra inspelningar. Nu säger vi nog oftare att vi spelar rock, men det är klart att vi har punktendenser, det går snabbt och skramlar och vi har inte alltid full koll på vad vi håller på med, så det är väl punk. Och vi sjunger ju på svenska.

Ni väljer att släppa ut era skivor på vinyl vilket glädjer mig som vinylsamlare varför gör ni detta? - Det gör vi för dig och dina vinylspelande kompisars skull! Vi märkte att det fanns en efterfrågan och ett intresse av vinyl. Vi har sålt CD-R men det finns inte en lika stor efterfrågan på det. Sen ville vårt skivbolag fortsätta att släppa på vinyl. Men allt vi gjort finns även digitalt på Spotify.

 Man blir djupt imponerad av er energi och ditt trumspel och när jag nu vet att din pappa spelar bas i Fiendens Musik (som också uppträdde i lördags) så undrar jag om det har varit mycket musik i er familj när du växte upp? - Tack! Ja det har alltid funnits musik i min familj. Min pappa har spelat hela min uppväxt och min mamma började spela bas för 12 år sen. Så jag har spelat i band med både min mamma och pappa och de har alltid peppat och uppmuntrat mig. De är utan tvekan våra största och bästa fans.

 Någon speciell trummis som påverkat eller gett dig inspiration i ditt sätt att spela?- Faktiskt inte. Men jag gillar Dave Grohl som trummade i Nirvana och sedan även i Queens Of the Stoneage. Sen är ju Cissi Efraimsson i Those Dancing Days helt jävla fantastisk. Superglad och superlugn dunderteknisk trummis!

 Någon artist som du har som något av favoritartist ?
- Frida Hyvönen. Det ligger ju långt från den musik jag själv spelar men hon är fantastisk.

Vad ligger på din skivtallriken just nu ? - Nu lyssnar jag mycket på ett svenskt band som heter Riddarna och ett band som heter Best Coast. Riddarna ska jag se på Debaser här i Malmö den 19 maj.

Du får nu chansen att nämna tre stycken favoritlåtar, vilka blir då dessa?
•  Frida Hyvönen, ”Come another night”.
•  Mattias Alkberg, ”Allting är drömt”.
•  The Love Language, ”Lalita”.

 Vilken målsättning har du med din musik? Någon dröm? - Ja det är såklart att syssla med det här på halvtid. Jobba tre dagar i veckan som journalist och gigga och repa resten av dagarna. Vi får se hur det går.

Slutligen, vilken grupp eller artist tycker du att vi skall arbeta för att få till Trelleborg med Riffet som arrangör? - Fallen Trees tror jag att ni skulle gilla, rock på folkinstrument. De supportade oss på Debaser och det är så sjukt svängigt och bra.

Vi i Riffet tackar dig Sofie för intervjun och önskar dig och övriga i bandet Dalaplan lycka till framöver och vi får hoppas nu på ännu en spelning i Trelleborg framöver. Vägen från Dalaplan leder trots allt till vår hemstad Trelleborg

Intervju gjord av

Peter Frank
2012-05-08 

PS Ett gott råd till er som läser denna intervju, köp skivan, inget du ångrar.

 Mer om gruppen Dalaplan kan du läsa på www.dalaplan.nu