Björn Almquist
Först och främst ett stort tack för ert uppskattade framträdande i Stadsparken Trelleborg den 24 juli 2017 med Bluesblocket. Vi hade också innan er spelning, ett intressant samtal om allt som du som artist har varit med om.
Du har nu signerat din soloskiva skiva ”Vargarnas Nåd” från 2014. Det skulle vara intressant att få höra lite mer om denna inspelning och slutresultatet.
Efter att ha sjungit på engelska i många år, började tanken på att göra en soloplatta med egna låtar på svenska att ta form.
Efter att ha skrivit en del material kontaktade jag några musikervänner jag ville jobba med
och började spela in. De har alla bidragit med idéer och jag är nöjd med slutresultatet och har även fått mycket bra respons från publiken när vi varit ute och framfört materialet.
Föll själv framförallt för låtarna 1 (Faller ner på knä), 4 ( När murarna faller) och låt 11 (Håll mig). En skiva med spännande varierande innehåll. Har du själv några favoritlåtar från denna skiva?
Svårt att välja själv, men När murarna faller och Ve och väl gillar jag, det var de första två låtarna som blev inspelade, så de var lite startskott för resten av skivan.
Många som har köpt och lyssnat på skivan tenderar dock att gilla titellåten Vargarnas nåd mest.
Om vi backar bakåt, vem är Björn Almquist som artist?
Jag började spela i början av sjuttiotalet i rockband, och mellan 1979 och 1982 försörjde jag mig som pubtrubadur. Men tröttnade på att vara en levande jukebox och skaffade mig ett
dagtidsjobb, och fortsatte att spela i blues- och rockband på fritiden.
1996 började jag spela yrkesmässigt igen i det engelska rockbandet The Pirates.
Du har genom åren träffat och spelat med en del kända artister. Eric Bell från Thin
Lizzy är en av dessa artister och detta låter intressant. Kan du berätta lite om ert möte och vad detta innebar?
I mitten av nittiotalet drev jag inspelningsstudio och hjälpte även till med ljudet på Jazzklubben i Helsingborg. Eric Bell kom och spelade och jag skötte liveljudet till honom. Dagen efter bjöd jag in Eric och hans engelske manager till studion, och det slutade med att jag följde med på nästa turné och spelade in live, vilket blev liveskivan ”Live Tonite” som var den första utgivningen på mitt skivbolag BMA Records.
Fler artister du träffat genom åren som du vill nämna?
Genom Eric Bells engelske manager träffade jag gitarristen Mick Green, som spelat i The Pirates, som var ett av mina favoritband på sjuttiotalet, och vi återbildade The Pirates med mig på bas och sång, samt en engelsk trummis, och under fyra år blev det turnéer och två plattor, Rock Bottom och Land of the blind, Under 1997 var några av gigen som förband till ZZ Top en av höjdpunkterna.
1997 gav jag ut en skiva med Huw Lloyd-Langton från Hawkwind, och gjorde även några spelningar med honom. Jag spelar dock inte på skivan.
Har även spelat med Ray Major från Mott och Ray Minhinnet som var gitarrist med Frankie Miller på sjuttiotalet.
Till stor glädje för oss i Musikföreningen Riffet som nu satsar lite extra på bluesarrangemang så har du också blues på ditt program. Du har varit i Memphis och spelat detta vill vi gärna höra mer om?
2006 började jag umgås med Lasse Jönsson, en gammal skolkamrat, som faktiskt var den som lärde mig de första ackorden på gitarr. Vi hade inte träffats på 20 år, men när vi var skolgrabbar drömde vi om att åka till Mississippi och lära oss att bli riktiga bluesmän. Det hade vi aldrig råd med då, men 2006 var vi stadda vid kassa, så vi bokade Sun-studion i Memphis och åkte över och spelade in en skiva, The Sun Studio Sessions, under bandnamnet Delta Honkies.
Det var en nästan religiös upplevelse att sitta i denna legendariska studio och spela in.
Vi passade även på att köra runt i Mississippi och insupa lite bluesstämning.
Det hände dock aldrig något med plattan, vi gjorde några spelningar i Skåne och sedan tappade vi kontakten.
Några korta frågor
Vilken artist har inspirerat dig som musiker?
Black Sabbath, Led Zeppelin, Uriah Heep och Nazareth bland annat, vågen av hårdrockband från England i början av sjuttiotalet triggade mig att vilja spela. November gjorde stort intryck när de kom, bra låtar och så var det fräckt att de sjöng på svenska. Sedan har bluesen alltid funnits med, de tre King och en gitarrist som jag alltid gillat speciellt är Rory Gallagher.
Någon grupp/artist som du gärna själv lyssnar på?
Mitt största favoritband sedan första plattan är Jethro Tull. Jag har alla deras skivor och har sett dem säkert 20 gånger.
Har dock sällan spelat deras låtar själv. Dock lärde jag mig spela lite tvärflöjt i vuxen ålder på grund av dem.
Någon favoritlåt/ar?
Svårt att välja några stycken, några som påverkat mig är My Sunday feeling och Aqualung med Jethro Tull, hela Led Zeppelin IV, Mount Everest med November, A million miles away med Rory Gallagher, och förmodligen några BB King låtar.
Bästa liveupplevelse?
Första gången jag såg Jethro Tull 1972 eller 1973, sanslös upplevelse, och så Neil Young i Köpenhamn 1982, det slutade med att jag stod längst fram vid scenen och skrek.
Vad ligger på skivtallriken för tillfället?
Jag har precis köpt ny vinylspelare, så det är nypressningar på Led Zeppelins 4 första och The Beatles Sergeant Peppers Lonely Hearts Club Band. Nostalgi för tillfället, alltså.
Vinyl eller cd?
Vinyl, alla dagar i veckan.
Har du något band/artist som du kan rekommendera till vår förening?
Jag har precis spelat in och producerat första skivan med en bluestrio som heter Feiff Band,
bra bluesrockband som lirar eget material.
Sedan är jag så fräck så jag rekommenderar mitt band Ash, ett nytt projekt, trummisen Lasse Schill och jag har spelat ihop i 35 år i år, och vi släpper en dubbel-LP på vinyl senare i år eller i början av nästa år. Det blir psykedelisk rock med lite bluesinfluenser, med foten i sent 60-tal.
Jag tackar dig för intervjun och hoppas så klart att vi ses framöver i Trelleborg och då så klart med ett uppträdande
Intervju gjord av
Peter Frank
2017-08-21